Vi har en vikarie idag på svenskan. Han heter Amar Jaíarevíc, är ganska ung men verkar vara en riktigt bra svenskalärare. Det är någonting med sättet han pratar som får en att vilja lyssna och det är något av det viktigaste man måste ha som talare. Han lär oss hur man formulerar sig på ett sätt så att man menar någonting, men säger det på något annat sätt. Man gestaltar det. Man på ett annat sätt får fram vad man vill ha sagt. Det är det som är det svåra säger han när man skriver manus för det är tydligen det han gör på fritiden. 

 

Duktiga talare är så intressanta att lyssna på. Dåtid som nutid. Martin Luther King, Obama, Steve Jobs, och Hitler är/var alla väldigt bra talare. Hitler använde inte sina talskills för en bra sak men det är fortfarande väldigt intressant hur han fick en så stor folkgrupp att ändra sina åsikter, och hur han kunde med sina dåliga avsikter och sin dåliga aganda En talare kan få stora folkgrupper att göra skillnad. De kan få folk att ändra åsikter bara genom att låta trovärdiga. Det är helt sjukt hur imponerad jag är utav bra talare. Önskar själv att jag skulle kunna ställa mig upp inför en grupp av männsikor och faktiskt stå upprätt utan att se ut som en levande tomat och utan att darra i rösten. Men livet är inte alltid lätt. Jag får öva lite och utvecklas sakta men säkert. Det kommer. Snart slår jag fan Obama på fingrarna. (lol)