JAG BRYR MIG OM FOLK

2013-02-05 10:02:05
Jag har alltid, ända sedan jag var liten, brytt mig om folk alldeles för mycket. Jag blir så lätt fast. Inte fast så att jag aldrig vill vara utan personen men jag vill alltid vara där. Jhar alltid velat krama om folk som mår dåligt. Inte bara folk jag känner utan även människor som bara ser allmänt deppiga ut i skolan tillexempel. Jag tycker att det är så himla jobbigt att inte kunna göra något åt saken när någon annan mår dåligt. Jag mår dåligt av det. Jag är fruktansvärt sentimental när det kommer till detta. Jag börjar gråta när andra gråter, jag börjar gråta när någon dör i tv serier och börjar gråta på både dop och bröllop. Jag vill bara kram om personen i fråga. Jag vill säga "Jag finns här" till folk jag inte känner. Men det kan jag ju inte göra. Det mesta jag kan göra för att inte ta plats i någons privatliv är att le. Jag kan le för dem, hälsa, fråga hur de mår. Jag kan bry mig när ingen annan bryr sig. Jag kan vara den personen som frågar vart du har tagit vägen om du är borta i från skolan i flera dagar. Jag kan vara den som uppmuntrar dig genom ett leende. Det finns inget annat jag kan göra, och ingen annan jag kan vara än just den personen.


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


DESIGN BY ALEXANDRAERIKSSON.SE