Jag vet inte vad jag vill ha för prägel på min blogg. Eller om jag vill ha någon alls. Kanske vill jag ha ett sätt att dokumentera min vardag. Jag vill kunna ta upp viktiga frågor, samtidigt som jag vill kunna vara barnslig utan att folk slutar ta mig på allvar. Att bli hörd är det bästa jag vet. Inte bara den självklara uppmärksamheten som man får i tur med det utan att folk faktiskt lyssnar, och hör på vad jag säger. Inte bara kollar och lyssnar men inte hör.

Om jag får säga det själv så tror jag nog aldrig att jag kommer att sluta skriva. Jag kanske inte alltid kommer att blogga men jag vet att skrivandet kommer nog fortsätta med oavsett hur. Bloggning, dagbok, quotebook, jag har massa olika saker som jag skriver i. Jag älskar det. Jag tror att anledningen till att jag har vänt mig till bloggandet så många gånger är för att jag är kåt på reaktioner. Just nu har jag inga läsare på min blogg. Men när jag hade min förra, runt 250 läsare om dagen, så kunde jag väcka reaktioner ganska lätt oberoende på vad som kom ut ur min mun. Ja, nu har jag haft det sagt. Nu ska jag dricka te. Och sen jobba. Massor av kärlek.