Nu har det varit lov i bara två dagar och jag har redan hunnit vänja mig och gjort mig bekväm i tanken av att inte ha några måsten. Jag tränar lite, tar igen på lite sömn, äter gott, dansar mycket, jag har tid att måla naglarna ordentligt och framförallt tid att andas och bara ta det lugnt. Inte ha så mycket ångest över skolan. Och allt detta på två dagar. Hur otroligt skönt är inte det? Jag har lite skola som jag ska ta tag i bara. Jag ska göra två läsloggar i svenska och ett föredrag om Renässansen så bör jag ligga i fas. 

Imorgonbitti klockan halv 7 rullar bilen mot Karlstad för julfirande hemma hos Farbror Matias m. familj. Det ska bli himla mysigt och jag ska få träffa min norska kusin Madeleine för första gången på länge. Det ser jag fram emot. Jag ska fira med Jennifer och Victor och hela pappas sida av släkten vilket jag är helt säker på kommer bli supermysigt eftersom att julen är barnens högtid. Kameran ska med självklart och jag hoppas på att få iallafall några bra bilder. 

Vi kommer att åka hem redan julaftonskvällen för att vi ska fira med morfar och Ingrid och mammas sida av släkten på juldagen. På kvällen vankas det festligheter och jag ska ut. Är dötaggad faktiskt. Var ju ute igår, blev inte sent alls så har tränat och varit väldigt produktiv idag faktiskt. 
Nu måste jag sova. Jag skriver imorgon i bilen. 

Det är en jävla principsak att man öppnar dörren till klassrummet när någon knackar. Det är en självklarhet. Jag är så jävla arg eftersom att jag hörde någon kille säga "Nej, öppna inte" när Philip reste sig upp för att öppna. PÅ RIKTGT. Vad fan är problemet? Jag känner lite så att varför kan man inte öppna dörren? Jobbigt att resa sig? Och hur kan man förvänta sig gentjänster och hur kan man förvänta sig att bli behandlad snällt om man själv beter sig som en fitta? Om du inte öppnar dörren, så kanske du inte får låna min dataladdare? Jag körde hem en av killarna när han spydde som en gris för att han skulle slippa åka buss hem. Jag stannade mitt på motorvägen så att han inte skulle spy på sig själv, och vad får jag tillbaka? Inte en öppnad dörr iallafall. En annan kille körde jag hem efter skolan, jag har även skjutsat och hämtat honom i mörby för att han skulle hinna äta sushi på lunchen. Och vad får jag tillbaka? Inte en öppnad dörr iallafall. Jag körde en annan kille till mörby så han inte behövde byta buss. Och vad fick jag tillbaka? Inte en öppnad jävla dörr iallafall. Det är en principsak att man öppnar dörren när någon knackar. Det är en jävla självklarhet. 

 

OCH JA, jag kanske behöver gå till en jävla kurator och prata.

Ibland måste man inse själv att man är ändå rätt bra. Det är ingen som säger att man är för självgod och egen kär bara för att man själv tycker man är bra på någonting, och självklart måste man inte vara bäst på allt. Men ibland måste man intala sig själv, och tro på att man faktiskt är jävligt bra. Det behöver inte vara stora saker. Absolut inte. Men tänk efter litegranna. Jag suger på matte, men jag är ganska bra på att ge peptalks. Jag är inte särskilt bra på att springa, men desto bättre på att älska att läsa, dricka goda teer och laga mat. Så vad spelar det för roll om man inte duger till allt? Det spelar fan ingen roll i hela jävla världen. Man kan inte vara bäst, eller ens någorlunda bra på allt. Man måste suga på något, det gör vi alla. 

Så här kommer en lista av saker jag är bra på:

Fläta hår, bädda sängar, kramas, rita eyeliner, måla naglar, skära själken av blommor, komma ihåg oväsentliga saker, inte bry mig om vad folk tycker, dela med mig, sy, blanda drinkar, ge komplimanger, finnas för mina vänner när de behöver mig, packa resväskor, cykla utan händer, skratta åt saker som inte spelar någon roll, se mina brister, hoppa ifrån 5an i hopptornet, "din mamma"-skämt, locka hår med plattänger, lyssna, och prata. 

 

Nu vill jag att alla som läser min blogg(mina 5 fans) skriver, eller tänker lite på det ni är bra på. För det är ni verkligen. 
Bra, alltså.

 

Du var full och jag var full.

Du är den sortens pojke jag gillar, för du är tom och jag är tom.

Och egentligen är du inte kär i mig, och egentligen är det okej med mig.

För jag blir aldrig kär i nån, sånt där är slöseri med tid. Men kom så slösar vi bort våra liv.

 

Jag var ingen. du var novemberhimlen.

Min dag började klockan tolv med ett välbehövt 45 minuters samtal med Lotta. Vi pratade om pojkar och dejtande och jag blev inte en uns visare men ändå kändes det mycket bättre. Vid halv 2 gick jag upp ur sängen för att göda mig själv med lite lussebullar och knäck, vi julbakade häromdagen. Jag, Titti, och Micke. Det var mysigt och lussebullarna blev jättegoda. Efter att jag hade ätit dem var det dags för ett bad med badbomber jag fick på min födelsedag, vattnet blev rosa och glittrigt. How fancy. 

Nu, ungefär en och en halvtimme senare så är jag äntligen tillbaka i sängen och det känns bra. Jag har ingen energi till någonting överhuvudtaget idag men klockan 18 ska mamma hä gäster pga. födelsedag. Kul.