Jag älskar mitt rum. Jag vet inte varför. Det ser verkligen inte ut som i en inredningsreklam med fina matchande färger och perfekt placerade detaljer. Mitt rum är personligt och så himla mycket jag. Jag har valt allt själv. Målat väggarna, spikat upp tavlorna, valt lakan, färger och allt annat. Det är mitt. Det är jag.

Det finns dock en färg som är återkommande. Blå. Det spelar ingen roll om jag säger "Jag ska göra om mitt rum" för blåa detaljer finns alltid där. Jag brukade ha blåa saxar, post-it lappar och lämna min blåa miniräknare framme på nattygsbordet bara för att det matchade allt annat. Haha

 

Kvällen har spenderats med denna pärla. Oj vad vi har pratat alltså. Det var länge sedan jag lättade på hjärtat såhär mycket. My käkade lite och sen drack vi kaffe. Vi spenderade flertalet timmar inne i hötorgshallen och jag har haft en mycket trevlig kväll. När hallen stängde vid typ 11 så gick vi ett varv runt staden. Vi gick drottning gatan, norrmalmstorg och sedan tillbaka till Sergel biografen för att möta vårat fina sällskap hem. Lovisa Jägrell och Lottis hade kollat på bio så vi väntade på dem så vi kunde få lite sällis. 

 

Nu är jag så trött att jag håller på att gå sönder. Min lilla böna ligger och snarkar fruktansvärt högljutt brevid mig så snart puttar jag ned henne från sängen och tvingar henne ut ur mitt rum. Denna hund snarkar nästan lika högt som min pappa.....

 

Det finns mycket positivt att ha min bror som bror. Gratis Red Bull är en av sakerna. Min bror kör FMX, en extremsport, och får gratis dricka från Red Bull lite då och då. Här om dagen fick han några flak leverarade hem, eller om det var till skolan, oavsett så FAN vad grymt. Untz untz. 

 

 

Denna illaluktande pärla ligger jag och myser med. Mer hängiven och älskvärd hund får man leta efter. Hon vill mysa hela tiden och bara pussas och gosa. Det är väll ett stort minus att hon stinker bajs. I munnen. Hon snarkar även högre än varje människa jag känner. Men hon är gosig ändå. Och jag tycker om henne massvis. Världens gosigaste.

Jag är äntligen hemma i Svealand och även om vädret i Zaragosa var mycket bättre så är det ändå så himla skönt att vara hemma. Det var så himla skönt att se familjen igen och även Lotta är hemma hos oss nu. Lotta är världens mysigaste vovve som vi passar lite då och då. Ja, vad mer? Tänkte berätta lite om vad vi har gjort i Spanien. Vi har varit på barer och druckit billig öl. Jag dricker dock inte öl, men ändå. Haha mycket barer! 
Vi har besökt lite olika museeum och kollat på stenar. Vi var uppe i bergen och jag fick de det mest magiska någonsin, så jäkla cool utsikt alltså! Mycket shopping, god mat, bra väder, älskade människor. Vi var verkligen en så himla bra grupp. Alla kom jättebra överens och jag är så glad att jag träffat dessa människor. Det utan tvekan bästa skolvecka någonsin. 

 

Folk som känner mig väl vet att min smärttröskel är hög och jag ligger inte och gråter över smärta. 
Jag kan inte sluta gråta. Jag har så ont i tån och hela foten nu. Fy ända in i helvete. Kan inte sova eftersom att jag vaknar av smärtan. 

 

Jag vill åka hem. nu nu nu. 

Jag har verkligen hamnat i världens mysigaste familj! Jag fick handdukar med mitt namn på som välkomspresent. Vad annars förutom att livet är jävligt bra? 
Jag har nog aldrig haft sånhär smärta förut. Min tå kommer att ramla av snart. Har 10 gradens nageltrång. Ikväll finns det en viss risk att jag gråter mig själv till sömns.

Vad med ogillar jag? När folk tar mina bilder utan att ge cred eller fråga om lov. avgå

Är så jävla förbannad. Finner inga ord. Min blåa flaska som jag har lagt ner massa pengar i, är näst intill tom. Någon, min bror troligtvis, har gått och tagot pengar. PÅ RIKTIGT. VILL MÖRDA. Jag har 1200 kronor alltså. 1200!!!! Det är ingenting. Fy ända in i helvete. 

På grund av att jag verkligen inte trodde att det var möjligt att få ut pengar ur den så har jag inte haft koll på hur mycket jag lagt ner. Men jag vet att jag lagt ner iallafall en 50 lapp för det har jag på bild. NU LIGGER DET INGEN 50LAPP DÄR I. kunde ju ha varit diskret och tagit en 100 lapp eller något så hade jag inte märkt. Vem vill dö.

Dricka te ur stora koppar, tillgång till Spotify dygnet runt, en breda sängar, bästavänner, gamla filmer, fotografera, trivas bra i klassen, långa nätter, sommar, netflix, Söder te, vårblommor, bara ben, blont hår, svart nagellack, dramatiska filmer, utomhusbio, converse, doftljus, ljusa nätter, festivaler, t-shirts, bra böcker, kvällssol, nya människor, tie dye, longboards, komplimanger, secondhand butiker, rena lakan, turister, minnen, blåbärsplock, bakning, trevliga främlingar, nyklippt gräs, vattenskoter, vidöppen balkongdörr, nattbad, sandiga handdukar

Eftersom att jag glömde min kamera hemma hos Jenny i lördags så har jag inga nya bilder att ladda upp än. Den ovan tog jag förra veckan men jag har bara inte laddat upp den. Woho, mycket egopics känner jag nu. Oh well. 

 

På torsdag åker jag till Spanien och då tar jag såklart med mig kameran och fotar massvis. Är jättetaggad på att komma iväg ifrån Sveriges kalla, dumma, snöiga väder. I can't wait helt enkelt. Jag ska bo hos en kille som heter Luís Martínes och han bor i lägenhet med sina föräldrar och sin bror. Mamman är hembiträde och pappan är i militären. Hmm, undra hur detta kommer att gå. 

Jag började precis skriva ett inlägg om hemligheter, och att det är nyttigt att kunna hålla vissa saker för sig själv. Inlägget spårade ur och tar tillbaka allt jag skrev. Find someone and make her your soulmate.

Jag blir så jäkla arg på folk som aldrig lyssnar på andra. 

Jag vaknade och kollade up genom mitt fönster. På riktigt. Så här mycket snö? En decimeter över bara natten? 
Jag blir lite ledsen faktiskt. Jag har sett fram så himla mycket för att få cykla, ramla och skrapa upp benen. Precis så det ska vara innan sommaren. Jag har inte sett fram emot att halka på väg till bussen och få hjärnskaknngar. Jävla skitvinter. Önskar jag tyckte om att åka skidor, eller kanske bräda. Får öva på det i sommar Tänkte införskaffa mig en longboard. Yay vad kul. Nu ska jag sluta se fram emot sommaren och lida lite.

 

 

Jag har alltid, ända sedan jag var liten, brytt mig om folk alldeles för mycket. Jag blir så lätt fast. Inte fast så att jag aldrig vill vara utan personen men jag vill alltid vara där. Jhar alltid velat krama om folk som mår dåligt. Inte bara folk jag känner utan även människor som bara ser allmänt deppiga ut i skolan tillexempel. Jag tycker att det är så himla jobbigt att inte kunna göra något åt saken när någon annan mår dåligt. Jag mår dåligt av det. Jag är fruktansvärt sentimental när det kommer till detta. Jag börjar gråta när andra gråter, jag börjar gråta när någon dör i tv serier och börjar gråta på både dop och bröllop. Jag vill bara kram om personen i fråga. Jag vill säga "Jag finns här" till folk jag inte känner. Men det kan jag ju inte göra. Det mesta jag kan göra för att inte ta plats i någons privatliv är att le. Jag kan le för dem, hälsa, fråga hur de mår. Jag kan bry mig när ingen annan bryr sig. Jag kan vara den personen som frågar vart du har tagit vägen om du är borta i från skolan i flera dagar. Jag kan vara den som uppmuntrar dig genom ett leende. Det finns inget annat jag kan göra, och ingen annan jag kan vara än just den personen.