Bästavän är ett ord som jag inte riktigt lärt mig hantera. Eller så är de just det jag har. Jag slänger inte ur mig det hursomhelst. Snarare för sällan än för ofta. En bästavän för mig är inte någon som man alltid har roligt med, eller som man berättar allt i hela världen för. För mig är en bästavän någon som jag skulle kunna bråka med så att helvetet bryts löst och sedan prata med, reda ut allting och gå tillbaka till den vanliga. Det är någon jag kan vara utan i ett helt år och sedan komma tillbaka till verkligheten och ingenting har förändrats. En bästavän för mig behöver inte ens vara någon som jag pratar med varje dag, någon som jag är beroende utav av. Jag vet inte hur jag ska beskriva det. Någon som är som jag. Någon som förstår mig utan att jag behöver säga ett ord. 
Kristin, Elin, Isabella, John, Micke och Caroline. Så enkelt är det.