Morfar sa att Sveriges befolkning var orolig med tanke på hur dåligt informerade befolkningen var under kalla kriget. Det fanns ganska lite information för media att dela med sig av medans idag kan man ta upp datorn och hitta fakta angående massvis med konflikter i alla olika världsdelar. Att man kan ha koll på vad som händer i världen ger nog en viss trygghet som morfar inte upplevde som ungdom.

Levnadsstandarden under 60-talet var sämre än nu. Morfar bodde tillsammans i en liten 3a med pappa, mamma och två bröder. Han fick sova på en bäddsoffa i vardagsrummet och det var lyxigare än att behöva dela rum med lillebröderna. Man äter godare mat nu och tjänar mer pengar. Morfar kunde klara sig nästan en hel vecka på en krona medans idag tar man knappt upp en krona om man tappar en. Den bättre levnadsstandarden har resulterat i bättre kommunikations medel så som bussar, bilar och resesätt. Det är fler som har råd och kan resa nu än för 40 år sedan. En konsekvens av det ökande resandet är att fossila bränslen tar slut. Vi kommer i framtiden behöva ändra våra resesätt. 

Morfar ansåg som 17åring att invandringen till Sverige var väldigt begränsad. Det var inte ofta man såg någon utländsk och när man väl gjorde det så reagerade Svenskarna öppet på det. Det var tex ingen som dolde fientligheten mot svarta då ingen ville sitta bredvid morfars svarta jobbarkompis på tunnelbanan. Jag anser att Sverige idag är ett mer välkomnande samhälle för invandring även om de på senare år har röstats in ett främlingsfientligt parti i riksdagen. Jag tror att rasism fortfarande finns bland oss i samhället men folk visar det inte eftersom att det varken är politisk korrekt eller socialt accepterat. I framtiden kan detta leda till negativa följder. Vi får hoppas på att detta inte leder till samma utveckling som det gjort i Frankrike där rena raskravaller har uppstått det senaste årtiondet på grund av folks intoleranta syn på invandring.

Kvinnans roll i samhället har expanderat på så sätt att det är lättare nu att få jobb som kvinna än vad det var förr. Morfars mamma var hemma fru och morfars pappa jobbade väldigt mycket för att kunna försörja familjen. Samhället har fått mer respekt för kvinnor nu och det är inte jättekonstigt att ha en kvinnlig chef nu när kvinnor har rätt till lika bra utbildning som män.

De största skillnaderna mellan min livssituation och morfars är att jag går i skolan och får bättre framtidsmöjligheter. Jag får gå i skolan och kan utbilda mig till det jag vill bli men morfar inte hade chansen till det. Våra boendeförhållanden skiljer sig på sätt att jag bor större och rymligare och behöver inte oroa mig över att ha mat på bordet osv.