ATT PRATA OM SIG SJÄLV

2014-11-03 09:58:55
(Detta är ett inlägg som jag började skriva för ungefär ett år sedan. Jag har sporadiskt adderat lite tankar och ord till texten som jag kommit på i efterhand så nu känner jag mig äntligen nöjd och redo att publicera den.)
 
Att prata om mig själv har aldrig varit en självklarhet. Att visa uppskattning har inte heller någonsin varit min starka sida. Inte heller att vara tyst om mina åsikter. Detta är en del av mig som jag sällan pratar om men som ändå är väldigt tydligt när man spenderar tid runt mig. Jag är svart eller vit också. Jag känner allt eller ingenting och gör sällan någonting jag brinner för halvhjärtat. 

Jag ska skriva om mig själv i det här inlägget. Jag ska försöka att sätta ord på hur jag är och jag tänker inte ta hänsyn till det faktum att det kan verka själviskt eller att jag kanske framstår som självgod eller liknande för jag behöver skriva av mig och för att lära känna mig själv bättre behöver jag ta tid med det här för jag kommer att skriva någonting, och sedan ta bort det igen och börja om. Kanske spenderar jag timmar på detta utan att publicera det. 

Jag kommer att bli rätt personlig, blanda in mina vänners betydelse för mig och försöka till det bästa av min förmåga att sätta ord på varför jag beter mig som jag gör mot dem och vad mina handlingar betyder för mig även om de kanske inte har så stor betydelse för andra och handlingar som folk och mina vänner kanske inte ens märker att jag gör trots att de för mig är någonting jag verkligen lägger energi och tanke i. 

Jag är svart eller vit. Jag har ingen gråskala. Jag är antingen väldigt väldigt arg, ledsen eller besviken eller så är jag väldigt väldigt glad och energisk. När jag är trött så är jag tyst, kort i tonen och kan anses otrevlig fastän jag bara är trött. Det är inte illa ment mot någon, och det är ingenting jag lägger mycket tanke på utan så är det bara. 
Jag är inte så långsint, och kommer sällan ihåg vad jag säger när jag är arg men jag kommer alltid ihåg precis hur jag kände vid tillfället. Jag kan inte upprepa saker jag har sagt pågrund av mitt dåliga minne och jag har lätt för att bli missförstådd när jag försöker förklara hur jag känner för man kan inte ta tillbaka saker man sagt och därför gillar jag bättre att skriva. För jag kan skriva någonting, läsa genom det och inse att "det där är absolut inte vad jag känner eller försöker säga" och då kan jag ta bort allting och börja om igen utan någon skada skedd. 

Jag är dålig på att visa uppskattning genom ord, kramar och kärleksfulltbeteende utan det är någonting man måste tvinga ur mig. Jag gör istället små saker som kanske inte betyder så mycket för andra men som för mig har väldigt mycket mening. Jag kanske köper någon en kopp te när någon är lite nere istället för att ge dem en kram och verbal kärlek. Jag kan ge en menande blick och lägga en hand på ens axel istället. Det kanske inte är så fint för vissa men för mig är det allt jag har att ge.

Jag är rätt kort på sms vilket inte ska tas personligt, jag är inte mycket för emojisar eller smilies utan är rätt enformig och tråkig där. Är också dålig på att svara på sms. Jag har läskvittens för min egna skull för jag är medvetet dålig på att svara och det är för att mina vänner ska kunna påminna mig när de ser att jag läst men inte svarat. Återigen, inte personligt, är bara riktigt dålig på att svara på egentligen oviktiga sms. "Idag åt jag blablabla till middag" känns rätt irrelevant för mig att svara på. "vad är din portkod?" är det ju självklart att jag svarar på. Det betyder inte att jag inte vill prata med personen i frågan, utan bara att jag tycker att det är jobbigt. Slå mig en pling och jag kan prata i telefon i flera timmar. 
sommar 2013
 
 


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


DESIGN BY ALEXANDRAERIKSSON.SE