Jag har blivit urusel på att skriva. Alltid har jag haft en kärlek till att kunna sätta ord på mina känslor men jag kan inte längre göra det. Jag vet inte varför men jag börjar med att skriva ett inlägg om någonting jag har grubblat på ett tag men det slutar oftast med att jag tar bort all min text och börjar om på nytt. I slutändan handlar det nästan bara om ytliga ting. Om saker jag har gjort eller kanske saker jag har köpt. Det är väll roligt att föreviga det också men tankar och känslor betyder så mycket mer för mig än konkreta ting. Jag gillar inte sånt. Jag gillar känslor. 

Jag vet inte vad för känslor, och jag har inte mycket egna erfarenheter att hänvisa till när det kommer till känslor. Men typ sorg, den kan jag, Jag gillar sorg för det påminner mig om att jag lever. Det är som en väckarklocka litegranna; det är som att livet petar mig på axeln och säger åt mig att komma ihåg andras känslor. För jag vet vad sorg känns som och jag vet att jag inte önskar det på någon. Det påminner mig att hjälpa andra som bär på tunga hjärtan.