Ibland måste man inse själv att man är ändå rätt bra. Det är ingen som säger att man är för självgod och egen kär bara för att man själv tycker man är bra på någonting, och självklart måste man inte vara bäst på allt. Men ibland måste man intala sig själv, och tro på att man faktiskt är jävligt bra. Det behöver inte vara stora saker. Absolut inte. Men tänk efter litegranna. Jag suger på matte, men jag är ganska bra på att ge peptalks. Jag är inte särskilt bra på att springa, men desto bättre på att älska att läsa, dricka goda teer och laga mat. Så vad spelar det för roll om man inte duger till allt? Det spelar fan ingen roll i hela jävla världen. Man kan inte vara bäst, eller ens någorlunda bra på allt. Man måste suga på något, det gör vi alla. 

Så här kommer en lista av saker jag är bra på:

Fläta hår, bädda sängar, kramas, rita eyeliner, måla naglar, skära själken av blommor, komma ihåg oväsentliga saker, inte bry mig om vad folk tycker, dela med mig, sy, blanda drinkar, ge komplimanger, finnas för mina vänner när de behöver mig, packa resväskor, cykla utan händer, skratta åt saker som inte spelar någon roll, se mina brister, hoppa ifrån 5an i hopptornet, "din mamma"-skämt, locka hår med plattänger, lyssna, och prata. 

 

Nu vill jag att alla som läser min blogg(mina 5 fans) skriver, eller tänker lite på det ni är bra på. För det är ni verkligen. 
Bra, alltså.