Det är väldigt lätt att glömma bort hur lyckligt lottad man är. Ikväll var jag i stan och fikade på Espresso House med Lovisa, Titti och Lotta och på vägen hem stannade jag upp mitt i gatan och bara tänkte på vilken jävla tur jag har som har en familj, vänner och är känslomässigt stabil. Jag ställde mig mitt i gatan och kollade upp mot en av lyckstolparna och såg hur regnet föll men jag hörde inget annat än mina egna andetag och smattret i vattenpölarna. Tanken "Fy fan vad fett det är att leva" gick genom mitt huvud om och om och jag kände mig genuint lycklig.